*

Det måste sägas. Det måste erkännas. Jag älskar Roteberg! Ja, jag gör faktiskt det.

Jag kom på det när jag klätt på mig mina springkläder, gick upp mot åsen och jag plötsligt möter min gamla lekisfröken (hon bor där uppe någonstans). Vi hamnade bredvid varandra och hon frågade var jag gick i skolan och vilken linje och vips var konversationen igång. Jag glömde nästan bort att jag faktiskt skulle jogga. När jag kom hem igen möts jag av alla dessa barn på Hällvägen. Agnes, Herman, Elin, Alexander, Hannes osv osv som påminner mig sjukt mycket om min egen barndom, då det alltid var jag Elin Alice Josefine Emil och Lina. Jag vill aldrig glömma den tiden! Jag ljuger inte när jag säger att alla på Hällvägen är polare. ja, polare. Snyggt, inte sant? Vad skulle Hällvägen vara utan Ragnar, brum-familjen, Ebba Gröns gamla trummis, Roffeboy? Precis, inte skulle det vara Hällvägen iallafall. Vi kompletterar helt enkelt varandra. Jag ville bara få detta sagt..


Nu ska jag avnjuta en påse japanmix och lite vindruvor innan jag sätter igång med städningen. Vet ni vad jag ska göra sen? Jag ska göra paj! ... Vi får se hur det går ;)

   Hej så länge!